KORAD LPI LPII SE UCH TJH Hässlehoffs Gaia-Guccidoter

Jaha, då ska jag äntligen ta mig tid att återberätta några av de senaste händelserna tillsammans med Gaia…

 

I lördags var det klubbmästeskap i Karlshamn. Jag och Gaia ställde upp i brukset! Dagen började med att jag gick ut ett spår till en annan tävlande. Sen skulle Jag och Gaia åka bort till vårt spår och gå det. Påsläppet gick väl sådär, enligt mig, hon lullade väl ut lite och höll sig väl inte riktigt i kärnan, men löste det ju ganska bra ändå. När vi kom fram till vinkeln såg jag att det stod en kvinna och försökte hålla koll på sin Berna Sennen för gjorde oräkneliga försök på att sticka till oss… Bläää! Det är typiskt när man ska försöka lägga spåren så nära stan som möjligt, det kryllar av stigar, slingor och människor!

 

Men men, efter lite strul fokuserade hon på spåret, hade inte nosen i backen hela tiden, men det kändes ändå rätt. Vi hittade 5 pinnar + slutet. I vanliga fall hade jag nog inte varit nöjd med detta, men eftersom förhållandena var relativt svåra, med förledningsspår. Så är jag ändå nöjd!

 

Efter det åkte vi till klubben för att göra lydnaden. Jag velade lite på om jag skulle ge mig på elitlydnaden… men beslutade tillslut att vi skulle höra högrelydnaden. Vi kan ju inte krypa med vändningar…! :( Det kommer bli ett helt projekt i sig att lära henne det!

 

Men men, tänker inte rabbla hela lydnadsprogrammet, men jag kommer nämna ett par saker…

Framåtsändandet: Det så riktigt bra ut till en början, hon galopperade ut ganska rakt, sen när vi kommer fram till gruppen, ser Gaia en kvinna längs ut i gruppen och rusar sig och svansar lite för henne…. På utsidan… = 0:a! :( Men vi körde på som ingenting, vände och gick på andra hållet. Då gjorde hon nog sitt bästa skick någonsin! :) Hon galopperade rakt, växlade själv tempo, fortsatte trava rakt (tittade dock ett par gånger på mig, men det var trotts allt vårt bästa skick!)..!  Så jag var nöjd ändå ;)

 

Sen har vi hoppet, jag har ju aldrig kört med något kommando för ”sitt”. Men fick lära mig att det måste man göra! För annars gör hunden saker som föraren inte sagt till den = olydnad!!!

Oooppps! ;)

 

 

Men men, jag var trotts allt nöjd med vår insats. Ninni & Jinxa blev klubbmästare i brusklassen! Grattis till dem! :) :) :)

 

 

 

Sen åkte vi och badade i Långasjön… Det tyckte hundarna vad superroligt! De busade till 1000! Här kommer ett axplock av de bästa bilder från badet. Bilder den 22 Maj

… har nog försvunnit! :(

Jag e inte så duktig på att uppdatera eller blogga längre! Tråkigt! :(

 

Jag har en hel drös med uppdateringar och  saker att skriva om, men orkar inte ta tag i det bara! :S I Helgen var det ju KM som jag tänkte berätta om, sen har vi varit och badat med hundarna 2 gången och tagit massvis med underbara bilder! :)

 

Meeeeen, det får bli en annan gång! ;) Jag hoppas att jag kommer igång snart igen, kanske efter C-uppsatsen, man är faktiskt ganska trött på att sitta framför en dator dagarna i ända…!

 

På torsdag är det ju hoffe-läger, ska verkligen försöka blogga ordentligt innan dess och lägga upp foton i massor! ;)

 

PS. Eva Holler har skickat in en bild på mig och Gaia till Agrias bildtävling. Visst hade det varit roligt om en Hovawart kom med på deras monter som ska ställas ut på världens största konferens om människa och sällskapsdjur!? Det ska även väljas bilder till deras nya broschyr! Gå gärna in och rösta! http://www.agria.se/agria/manimalis.nsf/vote/335

 

Det tyvärr inte blivit så mycket tränande för någon utav oss den senaste tiden… Matte Lisas slutspurt i C-uppsats-skrivandet + att en infektion i kroppen, har bidragit till att träningen minskat radikalt den senaste tiden! Jag har verkligen varit helt slut efter skrivandet, dels på grund av tom skalle och dels pga sjukan… Går på penicillin och hoppas att jag snart är pigg och glad igen! ;)

 

I går gick vi i all fall en långpromenad med hundarna och lät de bada i Långasjön.

 

Det känns lite knäpp att dela med mig av att vi inte tränar för tillfället, då jag verkligen är taggad till 1000 och vill verkligen komma vidare ibland annat uppletandet nu!

 

Imorgon är det Klubbmästerskap nere på KBK, jag och Gaia tänkte delta. Vi får väl se hur det går just nu! ;) Återkommer med en liten rapport efter ”tävlingen”!

(Piggelin hette föresten Gaias mormor)...! ;) :)

 

Hehe… gårdagens träning var kort men intensiv och mycket givande! ;) Så härligt det var att få visa upp en pigg, go och glad Gaia! :) Taggad till 1000, och lite svårt att stå sill! ;) Hoppas alla slöa tider är över nu när de jäkla mandlarna är borta!

 

Malin och Majni ni är så duktiga!  Alltid lika kul att se er träna. Tack för alla fina tips vi fick, som vanligt! :)

 

dUTU och Nala däremot… Jättetråkigt att se en så taggad husse och en så taggad hund, som inte riktigt mår bra! :( Malin tyckte också att lilla Nalle såg ut att ha ont :(

Så dag blev det en tur till Veterinären med Nala. De röntgade hela kroppen för att se om det fanns någon skelettskada, kollade i hals, öron, ögon, näsa, temp osv… men inget napp någonstans… :/ Vet inte om det är bra eller dåligt att de inte hittar något. Det spelar ingen roll bara hon blir bra! Det känns som om ”växtvärk” inte går hem längre, hon är ju stor som ett hus och kommer säkerligen inte att växa mer!

Prover skickade för fästingsjukdomar. Så vi väntar på svar där ifrån, så får vi se var vi går vidare sedan.

 

Medan husse och Nala vilade upp efter den långa dagen åkte jag och Gaia ut och rekade spår inför helgens Klubbmästerskap! Det blev en massa spring för Gaia i skogen, ett dopp i sjön, sedan lite mer spring i skogen! ;) En ganska trött Gaia med mig hem. Jag är med trött som sjutton, så jag ska inte sitta här vid datorn mer utan gå en sista runda med vovvarna för att sedan krypa ner under det varma täcket…! :)

Det var väl varit relativt lugnt på hundfronten denna långledighet. Vi har väl kört ett och annat lydnadspass och uppletande med minnesbildsträning en dag.

 

Gaia fattar vad hon ska göra när man kör på samma ställe åter och åter igen (med 1 skick i taget då!) Försöker jag skicka mer än en gång eller inte låter henne se vad jag gör så springer hon inte ut alls. Eventuellt lullar hon ut, lugnt och stilla och sätter sig och kissar eller något i den stilen… Men när hon får springa direkt ut och hämta grejen som hon ser mig lägga, så är hon lyckligare och nöjdare än någonsin! Jag hoppas verkligen att polletten ramlar ner snart, för det börjar bli påfrestande för matte det här! :(

 

Lydnaden går desto bättre. :) Hon vill gärna vara med nu och när jag lägger henne för att vila så gör hon med jämna mellanrum försök till att smita bort till mig och busa…! Positivt tycker jag, trotts att det är lite olydnad inblandat! ;) Jag vill ju ha henne pigg, tänd och laddad! :)

 

Ikväll ska vi träna med Malin! :) Äntligen… det var alldeles för länge sedan! Vi ses snart!  ;)

Söndag 8/5

 

Som sagt, uppstigning 5.00 för att vi skulle hinna packa ihop allt innan lunch och hemfärd… trodde vi ja!

 

När tälten nästan var rivna blev hela förläggningen påskjuten. Jag och Jörgen sprang och hämtade våra hundar och sökte skydd. Vi fick ständig rapport och snart var inte den plast vi befann oss på säker längre och vi var tvungna att ge oss av. Vi stack ner till objekten där 3 av styrkorna hade sia poster och hjälpte till så gott vi kunde. Jag och Gaia blev placerade uppe på en kulle och spanade i omnejderna. Hon hade full fokus på vinden till höger, jag fick snart veta av gruppchefen att de hade egna gubbar därnere och att det troligtvis var dem hon markerade i så fall. & detta blir ju lite svårt då, hur ska jag kunna tala om för henne att de där gubbarna är okey, leta gubbar på ett annat håll istället..!?

 

Menmen, hon fick med jämna mellanrum ljudmarkeringar åt vänster, så jag berättade att det troligtvis var fiender därnere med på ett längre avstånd då markeringarna varken var ihålliga och vi kunde heller inte så några gubbar i skogen.

 

& sen, hipp som happ så blev vi påskjutna från vänster. Jag och Gaia rusade ner från kullen och placerade oss i säkerhet en bit från sjukvårdarna, och belönade massor! :) Med både kamp och korv. Jag kan ju lugnt säga att det pangades på så in i *…… Med AK4:or, kulsprutor och landminor…  Men Gaia brydde sig inte mycket alls. Hon blev tänd av det och morrade och slet i laasen som aldrig förr, men hon kunde lika snabbt avbrytas igen! Skönt…!

 

När våra kära soldater skjutit slut på all (!!!) sin ammunition, avbröts övningen. Våra fiender kröp fram och allt skulle nu städas upp. Jag & Gaia följde med killarna bort till den platsen där hon hade sina vindmarkeringar ifrån, markerade den fint även nu och vi busade järnet där medan de andra gick vidare.

 

När soldaterna städade upp i skogen passade hundinstruktören, Anna, på att köra ett par lydadsmoment inför funktionskontrollen med mig och Jörgen. Inkallning med störning och läggande, apportering av plastföremål samt hund & förare krypande jämsides. Det var faktiskt riktigt skojigt, inget man tränar på varje dag precis med Gaia skötte sig fint! :)

 

Jaaaa, sen var det bara städning av tältplatserna kvar, vapenvård, utvisitation av hundarna och samling med resten av hemvärnarna.

 

 

 

 

 

 

Målet med den här övningen var ju att göra det så likt en riktig krigssituation som möjlig. Vårt objekt ligger ju i närheten av flyget, så det var ju så gott som hela tiden flyg i luften, skott i luften och en och annan bomb som skakade tälten. Det var faktiskt ganska verklighetstroget. Kanske inte första dagen för jag var inte riktigt beredd på det, men sedan mer och mer ju längre vi var där!

 

Jag vill återigen tack Anna för alla värdefulla tips vi fått. Efter dessa 4 dagarna har jag verkligen fått en tydlig bild på vad det är jag och Gaia behöver jobba på. Det har ju märkts tydligt att Gaia mycket, mycket hellre använder sin näsa än sina öron. Alla nos uppgifter har hon klarat galant, förutom den där skadade soldaten i skogen… Det är just ljudet hon inte har motivationen till att uppfölja… Jobba på! ;)

 

Jag är väldigt nöjd med övningen och ser fram emot att göra detta igen!

Lördag 7/5

 

Uppstigning utropades 5.30 denna dag. Hundrastning och frukost som vanligt, sen blev jag placerad i min allra första grupp igen, denna gången som soldat, utan hund! Tråkigt men samtidigt mycket kokt då Gaia verkligen behövde vila!

 

Eftersom jag inte hade något eget vapen, fick jag låna en AK4:a. Jag har aldrig hållit en sån manick tidigare så det blev ganska intressant! :P Jag blev ju utbildar på AK5:a när jag gjorde min TFU-G, men det var ett tag sedan och den hade inte rödpunktssikte! :7 Jag fick den informationen att denna var mycket enklare att sikta med då man hade just det siktet, bra tänkte jag…!

 

Vi tuffade ner till den plats där bomben smällde kvällen innan och skulle ligga där och bevaka vägen. Det gick väl ganska bra får jag lov att säga… Jag kände mig ganska trygg i rollen med att ligga där och spana med mitt vapen. Gruppchefen kom när allt var på plats och undrade ifall jag hade några frågor… och jag hade faktiskt en, ganska oväsentlig, eller också inte! ”Hur siktar man egentligen med den här…!?”

”Du kulan hamnar där den röda punkten är, alltså behöver du bara se till att punkten är där du vill skjuta…”

”Hmm, men var e den röda punkten då..!?”

Jag hade glömt ”sätta på” rödpunktsiktet, så där låg jag på min post och siktade utan att ha något att sikta med… b l o n d i n…!

 

Hehe… jaja, vi stoppade ett par bilar och kontrollerade var de varpå väg någonstans. Sen började några skjuta på oss!

- Ojdå, jag sköt iväg 2 skott de andra 2 magasin var, sen hade vi jagat iväg dem! ;)

 

Vi laddade alla magasin fulla och gav oss ut på jakt efter ”busarna”… Vi blev snart påskjutna igen sen var jakten i full gång. Vi var jäkligt effektiva om jag får säga det själv. Denna gång sköt jag hej-vilt. Tömde massor av magasin och tryckte ner fienden ordentligen!

Min rös ekade säkert högst i hela skogen… ”Fiende klockan 1..” pang-pang-pang..!

 

Haha.. det var faktiskt redigt kul! Men när klockan verkligen blev 1, svek jag min grupp för att återgå och rasta Gaia som suttit i basen hela förmiddagen!

 

Sen var det lunchtime även för oss. Efter det var det utbildning i bomber och minor. Jag och Jörgen kunde dock inte delta i hela då hundbefälet var i basen och ville ha ett ord med oss! Det blev en hel del prat, utvärdering, förslag, osv osv…

Vi fick direktiv om hur vi skulle fylla i papper efter varje uppgift vi fick om hundarnas prestationer och stridsvärde. 1 timmes pappersarbete på det blev det sedan för att fylla i alla uppgifter vi redan haft och genomfört.

 

Efter det fick vi ett larm om en misstänkt bil som stod ute i skogen. Vår grupp skulle säkra denna, min och Gaias uppgift var att leta efter utgående spår. Jag, Gaia, Säkrare och instruktör, slog en ruta ca 10m runt bilen och fann 2 utgångsspår. Vi återsamlades vid gruppen, tog med oss hela gänget ink. en instruktör till, sjukvårdare och den andra hundföraren, som alla skulle följa oss i spårarbetet. Gaia var med på noterna och var absolut villig att spåra trotts alla människor bredvid och bakom oss.

 

Hon spårade jättefint med drag i linan hela tiden. Hon spårade över en lite bäck och där på andra sida låg det en hjälm… Jag stannade henne en bit ifrån, då förmiddagen givetvis handlade om bland annat hjälmar som mycket väl kunde vara bomber…! :/ Hon fick massvis med beröm, sen körde vi vidare i full fräs i spåret. Snart slängde hon upp huvudet och släppte spårkärnan… & så kom det ett gäng fiender och sprang en 60m framför oss. Gaia och jag sprang snabbt tillbaka och tog skydd medan soldaterna ställde upp sig på skyttelinje.

 

 

Efter det återvände vi till basen för att plocka upp en annan grupp som också skulle öva på att samarbeta med hundförare. Denna gången var det patrullering med ljud. Gaia började patrullera mycket bra och var inte alls störd av säkrarna eller resten av gruppen. Hon tog ljudet bra och följde det okey. Vi gav oss ut i skogen efter ljudet för att gruppen skulle tillfångata fienden. Så fort vi hade kontakt med ”fienden” tappade Gaia intresset och började leta på marken efter spår eller vittra i lufter efter vind. Men tillslut fokuserar hon något på uppgiften igen och snart är vi ikapp ”fienden” och gruppen tar honom till fånga. Han var från Ryssland och berättade att han hade fler ”kompisar” i skogen. När soldaterna visiterade honom fortsatte jag, Gaia och säkrare att leta efter kompisen. Medan vi gjorde det rymde fången och vi fick återigen ge oss ut och leta efter samma buse… (detta var för att Gaia skulle få ett riktigt bra avslut och en motivationshöjare till ljudet). Vi kom ifatt honom tillslut och då var det kamp och bus till 1000 med figgen.

Detta måsta vi verkligen jobba mer på!

 

Tack Anna för alla superbra tips jag fick! Nu är vi verkligen laddade att åka ut och träna patrullering med ljud igen!

 

När vi kom tillbaka blev det den efterlängtade grillningen. Efter käket, somnade jag faktiskt ett litet tag i tältet redan klockan 9. Det blev ingen lång sömn för snart kom det lite ny information från gruppchefen. Mest gällande morgondagen då allt skulle packas ihop. Jag tog kvällsrundan med Gaia, borstade tänderna och kröp tillbaka ner i sovsäcken!

 

Denna natt fick jag sitta eldvakt mellan 4 och 5. Jag hade alltså sista passet och fick ansvara för att alla kom upp på morgonen.

Fredag 6/5

 

Uppstigning 5 på morgongen, frukost halv 6. Morgonen var relativt lugn vi käkade frukost, rastade hundarna, tränade lite lydnad och gav de andra grupperna en hjälpande hand.

 

Sen var plötsligt dag för mig att göra Gaia stridsbredd. Vi skulle patrullera och säkra en närliggande väg. En av instruktörerna tog mig lite till sidan och frågade om Gaia var skottberörd… Ajajaj, nu smäller det tänkte jag! :/ Jag sa att hon hade varit lite konstig vad det gäller skotten den senaste tiden så han gick igenom med alla soldaterna vid samlingen att man inte för skjuta när hundarna är längst fram och arbetar. De ska ha hunnit springa längs ner i gruppen innan det börjar skjutas! Alla tyckte det var rimligt.

 

När vi patrullerat ett tag ca 300m gjorde Gaia en tydligt vindmarkering ner åt vänster. Skjutbanan låg där nere, det blåste nästan storm(!) från det hållet ;) så hon var väldigt fäst vid vittringen där ifrån. Sen gjorde hon två mycket snabba ljudmarkeringar till höger. Jag hann tänka – ”visa mig en gång till så meddelar jag gruppchefen”… Sen blev vi påskjutna! Jag och Gaia sprang en bit och kastade oss i diket. Jag trodde vi var på lagom avstånd från skjutandet… men ååå så fel jag hade! ;) Soldaterna hade spritt ut sig i diket på andra sidan vägen(!) på skytteled i riktning mot kullen. Alltså låg jag och min lite skott-orliga hund på ett avstånd med en hel grusväg bort från 10 pangande AK4:or! Det gick faktiskt riktigt bra. Hon brydde sig inte om pangandet, på ett negativt sätt i alla fall. Klart att hon reagerade i den mån att alla plötsligt blev galna, slängde sig på marken, fulla av adrenalin och började skjuta vilt omkring sig! Men hon var inte rädd.

 

Instruktören som jag pratade med tidigare kom och frågade hur det gick och tyckte inte hon verkade det minsta berörd! Skönt att matte är så trög ibland faktiskt… Annars hade jag säkerligen mjäkat bort och fortfarande trott att hon kanske, kanske, kanske skulle reagera på skott igen. Nu vet jag att det hon reagerade på för ett tag sedan berodde på halsinfektionen och inget annat! ;)

 

 

Jaja… När soldaterna jagat bort skurkarna efter en hel del pangande uppe i skogen, var det dags att röra sig tillbaka till middag. På vägen tillbaka fick soldaterna träna på att säkra hund och hundförare.

 

Gaia fick vila i basen en liten stund tills det var dags att träna på att rigga upp en O-plats. Först lite teori sen ut i skogen med Gaia i spetsen (…!?...) Eller inte! :/ Gruppchefen i den här gruppen, eftersom jag inte tillhörde någon grupp, som Jörgen gjorde, fick jag rotera runt i 3 olika grupper, och det här gruppchefen hade ingen aning av vad hundarna varken är till för eller bra för!

När vi kom upp till vår O-plats fick jag order om att springa ner med Gaia och hämta en ”vanlig” soldat. Jag protesterade väl lite… och han frågade – ”var jag tråkig nu”!? - ”ja”, sa jag. Vad tror ni då den lilla pojken sa?

”Men okej då, bind hunden här utanför så kan du krypa upp i tältet och bevaka området”! Det var nästan som om jag svalde min egen tunga, vem i hela friden kan bevaka bättre än en hund!? Jag blev så irriterad på hans klantighet och okunskap att jag gick ner och hämtade en annan soldat! Men herregud, inte vill jag ligga i nått jäkla tält och glo i horisonten, det är ju Gaias uppgift!

 

 

Jaja… lite arg och lite frustrerad satt jag och snackade med en mycket klok man i väntan på att gruppen skulle återvända.

 

Sen var det återigen krubbtime för både mig och Gaia. Alla i gruppen blev därefter beordrade vila. Det gick larm om flygbomb, eller nått liknande, men larmet gällde inte vår grupp så jag lade det inte på minnet. Det hann bli skymning innan nästa larm gick – denna gången var det vår grupp som skulle iväg. Den gruppen som skickades ut för ett tag sedan hade även den blivit överfallna och så gott som alla var döda. Så upp och hoppa, spring och gör hunden stridsberedd!

 

Patrullering med säkrare längs med vägen mot den plats där olyckan inträffade. Det märktes att Gaia var på spänn, det var vi troligtvis allihopa, för det kändes nästan på riktigt! ;) Efter ett tag satte vi oss ner för jag upplevde att det var något på gång lite snett framifrån. Jag meddelade gruppchefen som undrar ungefär hur lång borta markeringen var. (hmmm, så duktig är ju inte jag ännu… men jag försökte låta självsäker och sa att det var en markering långt borta…!) Så efter lite överläggning med högre makter beslutade gruppchefen om fortsatt patrullering.

 

Nu hade det hunnit bli mörkt men vi patrullerade på i vanlig ordning. Efter 2-300 meter till spände Gaia sig ordentligt, kröp ihop och morrade lågt… Hon morrade mer för varje steg vi tog, och där framme i ett krön satt och låg den massor av skadade soldater. Gruppen gick in för att säkra och tillkalla sjukvårdspersonal. Jag och Gaia satt i vägkanten med våra säkrare och tittade på förödelserna. Då kom en högre makt till oss och berättade att en av våra skadade soldater hade betett sig förvirrat och avvikit ut i skogen. Deras föreslag var att vi skulle slå en ruta runt hela olycksplatsen och se om vi kunde få upp något spår.

 

Jag, Gaia och mina säkrare (+ en instruktör) gav oss ut i skogsnatten för att leta efter en skadad person. Vi fick snart upp ett kockrent vänsterspår och vi rusade på i det vi trodde var spåret! ;) Jag uppmärksammade och konstaterade att det var en mycket förvirrad, kanske en person med insulinchock som förvirrat sig ut i skogen. För det spåret vi fann gick på alla håll och kanter. Efter ca 15 minuter sa instruktören att vi skulle försöka leta oss tillbaka och försöka få upp vind från den skadade. Det visade sig att instruktören råkat se den skadade när vi passerade honom, detta ca 10m före Gaias klockrena vänsterspår. Jag fattade verkligen ingenting! :( Det var ju ett så jäkla bra spår och hon hade full koncentration och en bra fart hela tiden. (kanske var det ett annat spår) Sha, inte vet jag – men det blev riktigt misslyckat i alla fall. Vi fick aldrig upp någon vittring av den skadade heller. När vi kom tillbaka till utgångspunkten visade det sig att den ”skadade” hade gett upp efter 10 minuter och fanns alltså inte kvar i skogen när vi försökte få fram vittring. Trågigt med sant, ett sånt misslyckande från vår sida. Pinsamt…!

 

Menmen… Gaia var såååå trött, vi höll på och letade efter den skadade i drygt en timme… Vi missade grillningen på grund av oss! ;)

 

Sen sov i alla fall Gaia gott. Jag låg och grubblade ett tag på vad fasiken som gick så fel. Inte fick jag ligga och grubbla så länge för klockan var väl närmre 12 och John blund smög sig på med stora steg. På natten fick jag sitta eldvakt mellan 3 och 4.

 

[Jag har fortfarande ingen aning om vad som egentligen hände, var det vinden som spökade med oss, vad det inte alldeles för ointressant gubbe, var det ett mycket mer intressant spår hon hittade, var det ett viltspår!?! Jag har faktiskt ingen aning…]

Då äntligen tänkte jag ta mig tid att sätta mig ner och göra en liten sammanfattning om den gångna helgens KFÖ – Krigsförbandsövning. (Den blev lite mer detaljerad än vad jag tänkt mig, men det är bra att ha sammanfattningen nerskriven så jag vet vad det är vi ska träna på, och så vi är riktigt förberedda tills nästa KFÖ!)

 

 

Det var både förbandets, min och Gaias första KFÖ, så förväntningarna var stora och samtidigt obefintliga! ;) Hehe… Jag hade faktiskt ingen aning om vad det var som väntade oss. Det enda jag visste var att jag skulle få jobba i 4 dagar med min älskade hund och det var just det som jag såg fram emot! Jag hade också på känn att vi skulle sova i tält 3 nätter och dricka snabbkaffe! ;)

 

Jaja…

 

Torsdagen den 6/5

Jag och Gaia åkte hemifrån tidigt på morgonen för att bege oss till F17 i Kallinge. Vårt första problem var att vi blev stoppade i vakten – vi kom inte in då jag inte hade något hemvärnsleg. Efter ett litet tag kom kompanichefen och sa att det var okey att släppa in mig… tur var väl det! ;) Sen skulle vi skriva på papper och liknande att vi kommit – jag fanns inte med på några papper… :/ Sen skulle vi plocka ut våra vapen innan det var lunchdags. Det fanns inget vapen till mig!! Ungefär nu började jag tvivla på vad f*n jag gjorde där! Sen var det lunch och jag kan lite hastigt och lustigt på att jag hade glömt bort att jag verkligen inte äter någon ”militär”mat, men hade glömt att beställa special.

Sådär ja, det började inte särskilt bra med detta var väl det enda också… Helgen blev bara bättre och bättre!

 

 

Vi hämtade ut lite ny utrustning och åkte sedan ut till den platsen där vi skulle bygga vår förläggning och tillbringa resten av helgen. Där började vi med att skjuta lite på skjutbanan medan hundarna låg i bilen och vilade. Efter det var det visitation och inskrivning av hundarna. Här träffade vi Anna S. för första gången. Hundinstruktören som varit med, stöttat, hjälpt oss och gett oss tips hela helgen! Tack för allt! :)

 

Gaia fick ett par anmärkningar på visitationen som jag inte hade ränkat med..! :( Menmen, så kan det vä vara ibland..

 

 

Sedan byggde jag och Jörgen, som det andra hundföraren heter, hundarnas basläger medan de andra killarna byggde våra tält. Hundplatserna blev riktigt bra med både vindskydd, bur, knäppetält och regnskydd. (Burarna fick vi låna av snälla Ingela! Tack rack!) Jag kan ju lugnt säga att alla skydd som rimligtvis gick att få tag på behövdes – för som det blåste! Gaia fick ta sig fram på sniskan när vi gick på promenad för hon blåste nästan iväg! ;)

 

Sen var det dags för dagens första övning.

Patrullering och säkrande av skyddsobjekt.

Föst gick Jörgen och Qaisa med sin grupp i täten, Jag och Gaia kom på släp ganska långt efter, tanken var att vi skulle vila där bak tills det var vår tur. Vilket Gaia hade ganska svårt för, första dagen med en massa grönklädda människor överallt. Gaia var aningen stissig och taggad till 1000! ;)

 

Sen var det vår grupps tur att säkra objekten, Gaia och jag i spetsen. Fösta delen av patrullsträckan gick inge vidare. Det var samma väg som vi rastade hundarna på så det kändes mer eller mindre som om vi var på kisserunda. När vi kom fram till ny mark och vi närmade oss objekten blev det dock mer drag och koncentrationen ökade något. Hon gjorde dock ingen 100% patrullering förrän efter vi missade en bomb som en av soldaterna längre bak i ledet upptäckte. Vi fick kuta som tusan tillbaka till säker plats tills bomben var bortplockad. Gaia tyckte det var skitroligt! ;) Så när vi sedan kom fram igen för att fortsätta säkra objekten var hon väldigt alert och uppmärksam. Efter vi säkrat det ena utan att finna något mer, gick vi vidare till nästa. Jag kände ett ordentligt drag och att något var på gång redan på långsidan. Ju närmare vi kom och när vi så småningom var på kortsidan gjorde hon en klockren markering på något i gräset en bit bort från objektet. (dock visste inte jag riktigt hur jag skulle agera!) Men jag meddelade gruppchefen som tog beslutet att vi skulle söka skydd. Vilket vi gjorde, vi sprang som attan och Gaia tyckte det var skitroligt även den här gången! ;)

 

Sen var det paus ett litet tag, hundarna fick vila och vi fick käka lite.

 

Det var 4 grupper i plutonen och för att alla grupper skulle få känna på hur det var att säkra ett objekt samt att jobba med hund, fick Qaisa och Gaia köra dubbla pass på kvällen. Gaia andra patrullering var mycket bättre, hon var riktigt uppmärksam. Det var dock inte matte till en början då hon trodde att det skulle se precis likadant ut denna gång. Men ack så fel hon hade! På första kortsidan, där det inte var något förra gången, började Gaia plötsligt gå fram och tillbaka och strök längs med väggen. Hmmm, tänkte jag detta var konstigt. Sen tittade jag upp aningen och såg att det var sprängdeg fäst på dörren! :/ Jag meddelade gruppchefen – och vi kutade järnet tillbaka till säker plats! Gaia tyckte återigen att det var riktigt skoj att få springa och hon belönades med mumsig korv. Sen på at igen, vi skulle ju säkra även det sista objektet. Jag sa till min gruppchef att jag gärna ville belöna Gaia denna gång då hon nu gjort flera patrulleringar utan några egentliga belöningar.

Så efter en bits patrullerande gjorde hon inte sån klockrenmarkering så det var helt galet! :) :) :) Hon började vinda och blev lång som ett sträck längs med marken. Jag meddelade gruppchefen som rapporterade vidare. Alla kunde se vad hon gjorde och vad hon markerade, instruktörerna blev imponerade. Hon stod som ett sträck i säkert 1 minut med nosen fäst i sakens riktning…! :) Sen kastade jag trasan till henne och vi busade som katten!

Ett riktigt lyckat avslut!

 

Sen var det dags att gå och lägga sig i tälten för att sova… Natti!

 

Gruppchefen i vårt tält var faktiskt så snäll att jag slapp sitta eldvakt första natten! :) Det var väl inte illa! Efter en dels snurrande och filurande på hur jag skulle ligga bekvämt med både hörselkåpor på och en sten mitt i ryggen, kom jag fram till att det inte gick. & somnade sedan ganska snabbt! Jag låg som en böjd banan i ryggen, men vaknade faktiskt tämligen utvilad på fredagen i alla fall!

Jaha, då var torsdagen i V.18 här, klockan ringde kvart i 5 i morse...

Torsdag i V.18 betyder att alla ”soldater” i mitt förband samlas för att ha en Krigs Förbands Övning! Torsdag till Söndag.

 

Det ska bli riktigt spännande och jag återkommer med rapport efter helgens slut!

Ja.. nu är det nog inte bara matte som har träningsabstinens! Gaia tror nog att hon är pigg nu, men vilket jag inte tycker att hon i själva verkat är. Hon ser riktigt schaskig ut i pälsen och harklar sig faktiskt nästan mer och mer…! Hon fick ryck och började skälla på en plastpåse som låg och guppade i ån igår. Sen dess tycker jag hon harklar sig utan anledning! :(

 

Jag tycker hon är pigg i övrig. Hon försöker hela tiden få igång Nala, ligger och tittar på mig med sina uppspända öron och frågar en gång var 5 min om vi inte kan hitta på något! ;) Haha… eller det är väl kanske vad jag vill att hon ska säga med den där blicken! ;)

Längtar tills vi kan ut och ha kul igen!

 

Bild från förrförra helgen när vi var ute på en härlig vårpromenad runt långasjöns camping!

Nu har det gått ett par dagar sen det var besök hos veterinären. Jag fick en del mycket bra tips på hur jag skulle få Gaia och dricka, och jag tycker allt att hon e piggare nu!

 

Det finns dock fortfarande vissa saker som inte är som de ska..! Hon kan inte skälla utan att börja harkla sig och så. Blir hon för uppspelt så harklar hon sig, leker hon med Nala harklar hon sig, äter hon så harklar hon sig… Visst detta är väl saker som kommer avta med tiden, med det är lite påfrestande för mig att se henne ha det så obehagligt. En annan tanke som också finns här är ju att det kanske går upp när hon håller på så! :(

 

- Usch och fy – skynda på och läk nu… För matte är ju verkligen på träningshumör! Det kliar i kroppen och jag försöker ersätta mina ”träningstimmar” med att planera resten av årets veckor!! ;) Men inte är det så att jag tänker dra ut henne och träna eller nått -  hon ska ha sin vila så hon blir bra så snabbt som möjligt!

 

 

 

Något annat mycket trevligt som jag och Gaia passar på att glädjas åt är att det gått riktigt bra för husse och Nala i helgen! :) De var och tävlade i Lydnadsklass 1, där de placerade sig på en andra plats med 181,5 poäng! :) :) :)

Så tro det eller ej – de slog mitt och Gaias högsta poäng i ettan med 10,5p! ;)  Men det var de värda, tycker jag!

 

En massa grattis till Er från en stolt Lisa!

 

Vlad fick mycket beröm från tävlingsledare, domare och sekreterare! Efteråt uttryckte han att han haft bra tränare - och jag kan inte annat än att hålla med honom...! ;)
TACK FÖR ALL HJÄLP MALIN!!! :)

 

 

 

Vi var nere vi sjön i helgen och Gaia skulle på sin höjd få dricka lite (eftersom hon inte dricker det jag serverar utan mojs i så tänkte jag att det kunde kanske vara bra för henne). Meeeen, det är ju Gaia vi pratar om så hon rusade ner till vattnet när vi parkerade bilden och plumsade i! :/  Simmade ett par vändor tills matte kom ner och kunde stoppa henne…

Hon såg så nöjd ut! ;)

 

 

Gaia tittade snett på mig när jag berättade för henne att det definitivt var slutbadat! ;)

 

Husse och hans bästa flickor nere på bryggan! :)