KFÖ - dag 3
Lördag 7/5
Uppstigning utropades 5.30 denna dag. Hundrastning och frukost som vanligt, sen blev jag placerad i min allra första grupp igen, denna gången som soldat, utan hund! Tråkigt men samtidigt mycket kokt då Gaia verkligen behövde vila!
Eftersom jag inte hade något eget vapen, fick jag låna en AK4:a. Jag har aldrig hållit en sån manick tidigare så det blev ganska intressant! :P Jag blev ju utbildar på AK5:a när jag gjorde min TFU-G, men det var ett tag sedan och den hade inte rödpunktssikte! :7 Jag fick den informationen att denna var mycket enklare att sikta med då man hade just det siktet, bra tänkte jag…!
Vi tuffade ner till den plats där bomben smällde kvällen innan och skulle ligga där och bevaka vägen. Det gick väl ganska bra får jag lov att säga… Jag kände mig ganska trygg i rollen med att ligga där och spana med mitt vapen. Gruppchefen kom när allt var på plats och undrade ifall jag hade några frågor… och jag hade faktiskt en, ganska oväsentlig, eller också inte! ”Hur siktar man egentligen med den här…!?”
”Du kulan hamnar där den röda punkten är, alltså behöver du bara se till att punkten är där du vill skjuta…”
”Hmm, men var e den röda punkten då..!?”
Jag hade glömt ”sätta på” rödpunktsiktet, så där låg jag på min post och siktade utan att ha något att sikta med… b l o n d i n…!
Hehe… jaja, vi stoppade ett par bilar och kontrollerade var de varpå väg någonstans. Sen började några skjuta på oss!
- Ojdå, jag sköt iväg 2 skott de andra 2 magasin var, sen hade vi jagat iväg dem! ;)
Vi laddade alla magasin fulla och gav oss ut på jakt efter ”busarna”… Vi blev snart påskjutna igen sen var jakten i full gång. Vi var jäkligt effektiva om jag får säga det själv. Denna gång sköt jag hej-vilt. Tömde massor av magasin och tryckte ner fienden ordentligen!
Min rös ekade säkert högst i hela skogen… ”Fiende klockan 1..” pang-pang-pang..!
Haha.. det var faktiskt redigt kul! Men när klockan verkligen blev 1, svek jag min grupp för att återgå och rasta Gaia som suttit i basen hela förmiddagen!
Sen var det lunchtime även för oss. Efter det var det utbildning i bomber och minor. Jag och Jörgen kunde dock inte delta i hela då hundbefälet var i basen och ville ha ett ord med oss! Det blev en hel del prat, utvärdering, förslag, osv osv…
Vi fick direktiv om hur vi skulle fylla i papper efter varje uppgift vi fick om hundarnas prestationer och stridsvärde. 1 timmes pappersarbete på det blev det sedan för att fylla i alla uppgifter vi redan haft och genomfört.
Efter det fick vi ett larm om en misstänkt bil som stod ute i skogen. Vår grupp skulle säkra denna, min och Gaias uppgift var att leta efter utgående spår. Jag, Gaia, Säkrare och instruktör, slog en ruta ca 10m runt bilen och fann 2 utgångsspår. Vi återsamlades vid gruppen, tog med oss hela gänget ink. en instruktör till, sjukvårdare och den andra hundföraren, som alla skulle följa oss i spårarbetet. Gaia var med på noterna och var absolut villig att spåra trotts alla människor bredvid och bakom oss.
Hon spårade jättefint med drag i linan hela tiden. Hon spårade över en lite bäck och där på andra sida låg det en hjälm… Jag stannade henne en bit ifrån, då förmiddagen givetvis handlade om bland annat hjälmar som mycket väl kunde vara bomber…! :/ Hon fick massvis med beröm, sen körde vi vidare i full fräs i spåret. Snart slängde hon upp huvudet och släppte spårkärnan… & så kom det ett gäng fiender och sprang en 60m framför oss. Gaia och jag sprang snabbt tillbaka och tog skydd medan soldaterna ställde upp sig på skyttelinje.
Efter det återvände vi till basen för att plocka upp en annan grupp som också skulle öva på att samarbeta med hundförare. Denna gången var det patrullering med ljud. Gaia började patrullera mycket bra och var inte alls störd av säkrarna eller resten av gruppen. Hon tog ljudet bra och följde det okey. Vi gav oss ut i skogen efter ljudet för att gruppen skulle tillfångata fienden. Så fort vi hade kontakt med ”fienden” tappade Gaia intresset och började leta på marken efter spår eller vittra i lufter efter vind. Men tillslut fokuserar hon något på uppgiften igen och snart är vi ikapp ”fienden” och gruppen tar honom till fånga. Han var från Ryssland och berättade att han hade fler ”kompisar” i skogen. När soldaterna visiterade honom fortsatte jag, Gaia och säkrare att leta efter kompisen. Medan vi gjorde det rymde fången och vi fick återigen ge oss ut och leta efter samma buse… (detta var för att Gaia skulle få ett riktigt bra avslut och en motivationshöjare till ljudet). Vi kom ifatt honom tillslut och då var det kamp och bus till 1000 med figgen.
Detta måsta vi verkligen jobba mer på!
Tack Anna för alla superbra tips jag fick! Nu är vi verkligen laddade att åka ut och träna patrullering med ljud igen!
När vi kom tillbaka blev det den efterlängtade grillningen. Efter käket, somnade jag faktiskt ett litet tag i tältet redan klockan 9. Det blev ingen lång sömn för snart kom det lite ny information från gruppchefen. Mest gällande morgondagen då allt skulle packas ihop. Jag tog kvällsrundan med Gaia, borstade tänderna och kröp tillbaka ner i sovsäcken!
Denna natt fick jag sitta eldvakt mellan 4 och 5. Jag hade alltså sista passet och fick ansvara för att alla kom upp på morgonen.
Ha ha, kan inte annat än skratta när jag läser om dit första möte med en Ak4.
