SM söndag 20/9
Dagen började med uppletande. Jag kände mig ganska lugn, då det inte finns anledning att stressa upp sig! ;) Jag kände mig ändå väldigt laddad och ville visa vad vi ärt oss den senaste tiden, för nu vet jag att hon kan springa rakt och hämta föremål – utan större tuggning!
Rutan som vi blev framvisade till, var inte precis vad man hade räknat med – såklart! ;l halva 1/3 av rutan var högt gräs, sen en liten stig, 2/3 skog med riktigt kuperad terräng, stora stenar, en stor brunn och med en stor bergsvägg i ryggen…
Men men, jag tog på henne tjänstetecknet och skickade först från vänster hörna… ”leta”! Hon satte upp nästan i vädret och kastade sig bakåt…!!! (Publiken stod bredvid berget vid det öppna samt uppe på berget för att kunna se bättre!) Vad jag fick reda på senare var att folk som Gaia känner hade varit så smarta att satt sig där uppe. Hon försökte klättra upp flera gånger!
Sen sprang 3-4 meter snett till höger och hoppade upp på brunnen och lattjade. Trippade runt där och tittade på mig – skrattade med hela ansiktet, ”bonkbonk”… Det lär ju ha ekat på ett roligt vis eftersom hon tyckte det var så roligt, hon hoppade upp 1 gång till och tredje gången hon försökte, sa jag till henne.
Efter ett par skick där i skogen hittade hon en skinnhandske så vi gav upp i skogen och skickade på det öppna området
På första skicket därute sprang hon runt lite och sniffade (jag trodde hon hade fått nått i näsan)... men satte hon sig och kissade!
Jaja…. Det slutade i alla fall med 1 föremål och en mindre nöjd matte! :(
=0
Efter en stunds vilande var det dags att transporteras bort till spåren, 3 & 3. Jag åkte sista vändan där dagen – och hade naturligtvis även det sista spåret! En hemvärns motorcykel körde först och vi körde och körde… vi släppte på det 3:e sista ekipaget och vi som var kvar fick fortsätta en bit till och parkera våra bilar lite längre bort. Vi parkerade vis spår nr. 12, mitt spår. När vi just hade parkerat där, kom en annan bil – min spårläggare! Så jag fick hänga med nästsista ekipaget, så jag inte skulle se vart han gick.
Efter det tog vi oss en liten kisserunda i väntan på att vi skulle bli påsläppta. En av domarna skämtade med mig och sa ”äh du, vi sätter två 10:or med en gång så slipper vi gå med dig, vi är rätt trötta nu, och vi vet att ni kan det här”!!! (har träffat denna mannen tidigare) Hehe.. ”självklart” sa jag – men de gick fanken med ändå… ;)
Jaja… vi skulle fixa det här jag och Gaia. Jag kände mig riktigt självsäker för jag vet att hon kan spåra och att hon tycker det är roligt! Jag gjorde som jag skulle, satte mig ner och kopplade om, vinkade med mig truppen och traskade på… Gjorde en del stillasittande och vad hon egentligen höll på med då – det har jag ingen aning om! Vi traskade på och efter en bra bit ner på stigen (traktorstig på ett kalhygge) så stannade hon gjorde en lov och var på väg bakåt. Testledaren (som går en hack i häl) kom så klart i vägen så vi fortsatte och så får hon en väldigt väldigt svag och osäker markering, men jag försökte pucha henne… jag gjorde en markering då jag tyckte att hon hade stått där så länge och fokuserat – det var fel. Blev tillbakakallad och fortsatte, och fortsatte… (När jag sedan blev påvisad spåret så var det lite bakom där hon stod och snurrade och där hon gick in var väl 3-4 meter därifrån).
Jaja… jäkla piss var det. Kändes inte så jäkla bra att bli påvisad på ett spår som jag vet att hon kan markera! :/ Men vi satte oss där och gjorde stillasittande i 5 minuter laddade om för spåra, det kan hon som en klocka! ;)
(Tävlingsledaren stack fram en lapp med hans telefonnummer till mig innan jag blev påsläppt… undra varför!?)
Sen iväg… Jäklar vad fort... det inte gick! Det var en jäkla terräng med manshöga smågranar och en jäkla massa björksly på marken. Hon hoppade, klättrade och kämpade med riset – så något drag i linan det hade jag inte precis… Efter ett tag kändes sen som om vi inte kom någon vart, hon hoppade ett par meter ditåt, ett par åt andra hållet men fick liksom inte upp spåret igen. Så vi gick lite längre ner där smågranarna tog slut och det blev mycket bättre mark, och där fick jag lite drag i linan och se stannade hon… hon hade hittat metallapporten – alltså 3 apporten! Vi hade slutet kvar och vi skulle ju fortfarande kunde få en 6:a om vi hittat metall och slut! Så full speed på igen taggade som tusan!....
Så ringer plötsligt tävlingsledaren som på något sätt fått tag på mitt nummer och talade om för mig att tiden var ute och att jag borde försöka leta mig tillbaka nu..! Usch vad besviken jag var, det var med tuuuuunga steg jag rörde med som signalhornet… :( :/ :[ Argh…!
Hur man kan nolla det moment som vi vet att vi kan, som brukar gå så bra!? Jag var inte trevlig att prata med sen…!!!
Vi kom nästsist… alltså på 29:e plats, med en nolla på spåret, nolla på spårupptaget, nolla på uppletandet, nolla på inkallningen, nolla påläggandet….!
Hur glad och nöjd tror ni att jag var!?
Men efter lite andrum så bestämde jag mig tillsist för att gå på prisutdelning och heja på Kajsa, som placerade sig 5:a!!! Helt otroligt duktiga var de! :) Kom till plats för att hjälpa till och fick vara med och tävla, lyckades med ett sånt kalasspår, 494 av 500 p fick de!!! Sen gick det bra, bra och bra! Och kom tillsits 5:a! Superbra jobbat! :)
Prisutdelning på slottet
Tar emor protokollet..
Kaja fick blekingegruppens hederspris!
Så här några dagar senare så har jag kommit över det… det var riktigt hårt och en stor besvikelse – inte att jag kom nästsist, utan att vi inte klarade framför allt spåret som jag veeeeet att vi kan! Mitt mål med denna helg var att få poäng på alla delarna, alltså uppnådde jag inte heller mitt mål.
Dagarna efter så var jag sååå sugen på att ut och träna igen för att börja om, komma igen och visa att vi visst kan! Jag har verkligen fått hålla mig i skinnet för att inte gå ut och träna varje kväll – men hon behöver vila så är hon säkert ännu mer taggad när vi drar igång! ;)
För inte har vi gett oss ännu!!!
Vi kanske inte kommer tillbaka i år, eller nästa år, men vi kommer igen! :)
[TACK för allt Conny S!]
