CERTPROV i Bevakning
Ja, då var den tuffaste veckan på mycket, mycket länge avklarad! Veckan som gick bestod av två ”100% rätt” tentor och ett certprov på 2 dagar…! Jag har varit rätt så slut sen dess! :oP Men men, ska väl ta o berätta lite om vad som egentligen hände nere i Sölvesborgsskogarna…!
Det började med att vi kom dit och lottade startnummer och kojplatser till hundarna. Vi fick nummer 2 och byggde Gaias koja i skogsbrynet. Kojan bestod av buren (Guns bur) med presenning runt, filt och gaias väska med tillhörigheter. Det blev faktiskt riktigt mysigt! Sen lämnade vi över hundarna till figuranterna. Vi fick alltså inte ha mer kontakt med hundarna förrän det var dags att jobba…
Sen skulle vi resa det militärtält som vi hundförare skulle sova i… Det blev inte riktigt lika bra som hundarnas! :P Tältet var inte komplett o det var lite trasigt, så det blev en ren improvisation! Hehe.. men vi fick plats o kunde sova i det i alla fall!
Sen kom våra kära domare till platsen; Anders Emgård och Ingrid Lindfalk. De kontrollerade hundarna i basen och visiterade hundarna. Gaia var väldigt foglig och jätteduktig, tror hon charmade domarna lite! :P Hehe…
Efter det var det mat – grillning. Riktigt gott var det! Sen hade Kajsas elever bakat wienerbröd som var supergoda, bra jobbat!
Så traskade vi ett bra bit ner mot Valje där vi skulle ha stillasittande bevakning, (mörkerbevakning). Det gick faktiskt förvånansvärt bra! :) (Hehe… vår första markering var dock innan figuranterna börjat gå, men det var nog någon annan o traskade då hon fick en bra markering!) När sedan figgarna började gå på ”riktigt” tog hon dem med en gång och följde dem sedan bra, en efter en…! Jag är jättestolt över hennes prestation, hon tog dem så snabbt och höll kvar dem.
Efter bevakningen som varade i en timme, tog vi en sista kisserunda med hundarna tillbaka till basen. Vi var tillbaka runt 23, drack lite varmt och lade oss för att sova.
Jag somnade rätt bra faktiskt (de andra sa att jag nog var den enda som sov) men jag hörde flera snarka, så jag tror inte riktigt att det var sant! ;)
När vi vaknade vid halv 6, stod frukosten snart på bordet. Vilken lyx! Eftersom vi hade nummer 2, skulle vi gå vårt spår 08.00. Jag var lite smånervös på spårupptagen och smög verkligen fram för att hon inte skulle missa spårupptaget… Fick höra detta som kritik sedan – jag gick så sakta att hon luktade och analyserade varje löv vi gick förbi…! Och det stämde faktiskt, hon luktade på vartenda löv som låg på ”stigen”!
Men när hon väl fick sniff på spåret var det ingen tvekan! Vi satt ner o bevakade i 5 minuter innan vi selade på och släpptes iväg helt ensamma ut i skogen! ;) Hon spårade säkert en bit ut, hittade första apporten (en trädgårdsslangsbit) sen fick vi problem… Vi kom tillbaka till spårupptaget, ut på ena vägen, sen ut på nästa… ut på den första vägen igen! Vi gick och gick, efter 1 timmes letande, började matte ge upp. (Men med mammas röst ekande i huvet… Ta dig till SLUTET!!! ) Så var jag ju bara tvungen att hitta slutet.
Vi lade oss ner båda två och vilade uppe på en hög kulle! Jag dränkte Gaia med vatten och ”rensade nosen på alla torra jordpartiklar som hon sniffat in. Kliade henne lite på magen… Och sen upp o leta spår igen! Jag släppte hennes lina och hon sprang iväg med en väldans fart och hoppade över en stenmur lite längre ner för kullen… och där låg en brandslang där det stod; spår 2; 2…! Hehe… Still in the game tänkte jag och vi spårade vidare! Efter en bits spårande till kom vi fram till en väg där det stod en bil o väntade… hehe… kan det vara sluteeet!? :P
Efter lite om och men… hittade vi slutet! 2+SLUT och inom tidsgränsen på 90minuter!!! (Man behöver 1 av 3 + slut för att bli godkänd) Woooopidoooooo! :D En väldigt glad matte som dränkte sin hund i vatten ännu en gång! :P
Jag och figuranten åkte tillbaka till klubben och väntade på de andra. En och en hörde de av sig och berättade att de inte kommit runt spåren… ???? Helt knäppt var det, alla utom jag och en annan Hovawart från Malmö, kom runt spåren!!! Med andra ord så var mina kompisars resa slut här! L Så jäkla tråkigt…
Det var en konstig stämning vid lunchen. :/
Domarna berättade hur det hade gått, gav oss kritik osv. Vi var tre som skulle få göra patrulleringen. (En kille o hans hund fick en extra chans att visa att de var värda att bli godkända trotts ett mindre lyckat spår)
Patrulleringen /!öka tempot nu Lisa så Gaia inte analyserar varje löv!\ - var ungefär vad jag tänkte under hela patrulleringen! :P Jag var faktiskt inte alls nervös och jag hade inte en tanke på dem som gick där bak! De stressade inte mig det minsta… Jag smög-gick i bra tempo och koncentrerade mig till 200% på vad Gaia gjorde. Vi fick vindfiguranten jättetidigt och jättetydligt! :D Duuuuktig Gaia!
Patrullstigen började på en stig i bokskogen och sedan ut på ett fält, en bit i skogen igen och sedan slutligen ut på en asfaltväg. Bingan tänkte taktiskt och skyndade över fältet och stannade inför varje terrängbyte… Ute på asfalt vägen fick vi en väldigt tydlig markering ut i skogen till höger, där hon satte sig och ”snusade” lite med läppen ett tag. Det var vår ljudfigurant som hon satte sig och lyssnade på! (Vi hade haft ett par tidigare ljudmarkeringar som jag trodde var vår figge, men denna gången kunde man verkligen se det då hon satte sig i riktning mot ljuden!)
Efter ett par minuter sittandes där, gick vi vidare… och domarna avbröt oss. Ta och kör till en korvfabrik med hunden… -korvfabrik tänkte jag… -ska jag stoppa upp hunden eller!? Jag tror jag var lite blockerade för jag fattade inte riktigt vad de ville ha sagt med det… Så tog Ingrid mig i handen och sa – GRATTIS TILL CERTET!
:D :D :D :D :D :D :D :D Hahahaha… kunde inte fatta att det var sant! Vi klarade det, vi klarade faktiskt det!!!
Vilken jäklatoppenhund jag har! Vad skulle jag gjort ute i skogen utan min lilla Gaia..!? Hon är verkligen underbar och jätteduktig, utan henne hade jag varit noll!
LAV HER, so MUCH!
Så i och med detta tilldelades Gaia titeln TJH(FM) – försvarsmaktshund inom hemvärnet!
Tyvärr, så klarade sig varken den andra Hoffen eller det andra ekipaget patrullsträcken… :( Väldigt, väldigt trist… Det kändes jättekonstigt! Jag ville verkligen hoppas och skrika och vara överlycklig över VÅR prestation… men det kunde jag inte för jag kände mig så elak mot de andra!... :( …
Men jag började acceptera det mer i bilen och satt typ o skrattade hela vägen hem till Hässleholm, där mamma, pappa och Vlad väntade med spänning… (och nyfödda småvalpisar!)
LPI TJH(FM) Hässlehoffs Gaia-Guccidoter + Lisa Bing = SANT
Haha... tänka sej att Emgård sa exakt samma mening till Dej som till mej efter patrullen :P Jag fick också höra att min hund borde köras till en korvfabrik! Och jag var minst lika trögstartad.. ;) GRATTIS ännu en gång, lillan!
