Spår!

Ja men, det har blivit ett par spår de senaste dagarna med blandade resultat...!

 

I torsdags lade jag ett rakt spår på ca 500m. På äng och med 10 spårpinnar. Det låg i 2 timmar och jag är faktiskt nöjd med det spåret fastän det inte gick så bra! ;) Hon plockade de 6 första apporterna och jag lattjade mer en vanligt med dem så hon verkligen skulle förstå hur roliga de egentligen är… Sen missade hon de tre nästkommande… Fråga mig inte varför – men hon gjorde det! Så jag frågade vad hon gjorde och lekte med pinnarna själv! Lagom till sista pinnen kom hon på att om inte hon hittar dem så gör matte det och leker själv. Så den plockade hon upp och fick myyyycket beröm för!

 

I fredags lade jag ett kort men apportrikt spår igen. Denna gång på en gräsplan och med en liggetid på ca 1 timme. & nu var det verkligen drag i linan och plockade upp alla pinnar utom 1, det var precis som om hon dagen innan kom ihåg hur kul det egentligen är att spåra…! Vi lattjade mycket med pinnarna även här och hon uppskattade leverpastejen väldigt mycket! ;)

 

Okay… Sen idag då. Vlad var med kursen ute i skogen för spårträning och uppletande. Så vi tänkte passa på och träna lite, jag och Gaia också! Jag la ett ganska kort spår i bokskog. … Och tyvärr så fortsatte inte den trenden som jag trodde var på väg. Det gick väääldigt sakta, hon slog väldigt mycket på alla håll och undersökte om det inte fanns bättre spår på andra håll och kanter… Stannade lite då och då och tittade sig omkring frågande… Plockade 6 av 8 pinnar. Som hon nu gärna ville äga och behålla själv. Hon sprang runt i cirklar runt mig och ville inte komma till mig och leka med dem! Så det blev mest röstberöm, lite kamp och godis…

Ganska besviken matte går till bilen och bestämmer sig för att köra raka spår med en massa pinnar ett bra tag till och variera både olika typer av skog, men mest fält!

 

När valparna var klara i uppletande rutan tänkte jag låna den då den nu var ordentligt vallad! … Det blev ännu en stor, megabesvikelse så Gaia åkte in i bilen och vi for hem…

Vi får ta och göra uppletande när vi båda är på bättre humör!

För så nonchalant som hon är i rutan, det är så man spricker!

 

Nu är det bara ”inför” rutan träning som gäller ett tag framöver…

 

Jaja… det kommer att ordna sig, det vet jag! Denna gången har vi gott om tid för att göra det rätt, så det ska vi göra!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0