RM dag 2
RM för Hovawart i Gävle 12-14 Juni
Den 13 Juni var det dags för brukset. Det var dags för spår och vi begav oss till Hofors – långt ut i skogen för att hitta våra spår! Högre klass hade lottdragning klockan 12, och gissa vem som drog sista numret, nr 8!? ;) Vi såklart!
Jaja… efter en tids väntande på tävlingsledare och domarna var det äntligen vår tur. Vi var väldigt taggade trotts REGNET(… som aldrig tog slut!) :/ Spårupptagen gick hyfsat, hon jobbade lugnt och analyserade spåret väl innan hon valde riktning. Tyvärr var det fel riktning! L Men men, det gjorde inget, vi vände om och travade ut i spåret, hittade 1:a, 2:a ……. Och 6:e pinnen nästan som en dans! Glada som sjutton var vi (Gaia visade inga tecken på vilt!) Den ena pinnen låg mitt i en megastor älgskit och Gaia valde så glatt pinnen! ;) Nästan alla pinnarna låg osynliga i blåbärsris, så utan Gaia hade vi kommit hem utan en enda pinne!
Men efter 6:e pinnen (som jag trodde var den 7:e!) då drog hon rakt upp i backen där vårt påsläpp var, och jag trodde att hon antingen gick på vilt eller fick vittring på spårupptaget. Så vad gör Lisa då då..!? Jo, självklart vänder hon på hundaskrället och kutar ner för backen i en väldans fart, för vi vet att tiden börjar bli knapp… ”Leta spår, Gaia…!!!” Vi irrade runt som små korkskallar nere i ett kärr, tills vi insåg att detta var minst lika fel. Så vi sprang tillbaka och letade efter spåret igen, men matte gav upp hoppet och kopplade loss linan och berättade för Gaia att det var slutspårat för idag… L
Och vad gör Gaia…!? Jo, hon springer raka vägen upp för backen där hon var sist, (med matte springandes efter… ) satte näsan i backen, plockade upp slutet och satt där och väntade så stolt tills matte kom ikapp…!
Vem tror ni var fruktansvärt sur på sig själv!?!?!?!? Hade jag kunnat så hade jag strypigt mig själv i just detta ögonblick! Men vad kunde jag göra, förutom att vara skitglad och ge Gaia all belöning jag någonsin kunnat!? Min lilla älskade flicka som är såå duktig! [F*n att du fick mig som matte alltså!]
När vi kom fram till spårmottagaren sa hon – ”jag hörde er precis i närheten för ca 10 minuter sedan och bara väntade att ni skulle komma ut!”
Spåret tog 36minuter… (Max 30minuter) Vår högre tävling slutade alltså här! L Vi fick inte göra varken; uppletande eller lydnad. Jag är besviken på mig själv, men väldigt glad och nöjd över Gaias prestation! Hon var ju så rätt! Jag är så nedrans sugen på att ut och testa igen! Jag vill starta nu, spåra nu! … Men det får vänta tills i höst nu… Ska inte stressa mera, utan ha en ganska lugn sommar med lite lydnad, bus och bad… kanske lite träning inför TJH-SM!?!?!
Men se upp i höst!
För då ska vi ut och spåra igen!
Jag Vill
Gaia Kan
Vi Vågar!!!
